| Här följer några bilder från en fantastisk dag med vinodlar Gates |  | ||
| I vinkällaren |
 |
| Vi blir blötare och blötare |
 |
| det kryllar av kräftor |
 |
| Här kommer Anna and Micah |
 |
| Kaylee i vattenfallet |
 |
| Nora and Lizzie |
 |
| Pete blir undervisad av Joe |
lördag 16 juli 2011
San Andreas i bilder
tisdag 12 juli 2011
Intervju med Gabriel 12 juli
Gabriel,
nu har vi varit har i California i en manad, vilket ar ditt storsta minne?
gabriel: Att kopa mina halo figurer och min Halo bok.
Hur har det varit att bo hos Papa John?
gabriel: Lite lasktigt med alla dumma spindlar och gigantiska syrsor!
Hur ar han?
gabriel: snall artig och en bra person.
Vi har traffat manga av Petes syskon, kommer du ihag deras namn allihopa?
gabriel: Nej de mesta men inte alla.
Vilka av syskonen har gjort storst intryck pa dig?
gabriel: Joey forstas.
Du har handlat ocksa, vad har du kopt?
gabriel: Halo figurer, Manga bocker, En halo bok, Angry birds gosedjur(Angry birds ar ett spel)
osv, osv, osv........
Vi hittade inte Big Foot, var resan vard anda?
gabriel: ABSOLUTELY YES JAPP!!!!
Jag vet att du langtar valdigt efter din pappa, men vad kommer du att sakna nar vi reser harifran?
gabriel: Att jobba i Johns vineyard och John
Nu pratar du flytande Engelska, forstar du allt ocksa?
gabriel: Yesh
Finns det nagon annan du langtar efter hemma i Sverige?
gabriel: MINA KOMPISAR OCH MIN FAMILJ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
nu har vi varit har i California i en manad, vilket ar ditt storsta minne?
gabriel: Att kopa mina halo figurer och min Halo bok.
Hur har det varit att bo hos Papa John?
gabriel: Lite lasktigt med alla dumma spindlar och gigantiska syrsor!
Hur ar han?
gabriel: snall artig och en bra person.
Vi har traffat manga av Petes syskon, kommer du ihag deras namn allihopa?
gabriel: Nej de mesta men inte alla.
Vilka av syskonen har gjort storst intryck pa dig?
gabriel: Joey forstas.
Du har handlat ocksa, vad har du kopt?
gabriel: Halo figurer, Manga bocker, En halo bok, Angry birds gosedjur(Angry birds ar ett spel)
osv, osv, osv........
Vi hittade inte Big Foot, var resan vard anda?
gabriel: ABSOLUTELY YES JAPP!!!!
Jag vet att du langtar valdigt efter din pappa, men vad kommer du att sakna nar vi reser harifran?
gabriel: Att jobba i Johns vineyard och John
Nu pratar du flytande Engelska, forstar du allt ocksa?
gabriel: Yesh
Finns det nagon annan du langtar efter hemma i Sverige?
gabriel: MINA KOMPISAR OCH MIN FAMILJ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
måndag 11 juli 2011
Lördag 9/7
 |
| va va va, snö i Juli, på väg upp till the Glacier |
 |
| månen, på väg hem igen! |
 |
| Tittar ner i dalen på en ca 8000 feet höjd |
Yosemite.
Vi ställde klockan på tidigt, försov oss förstås, åt en snabb frukost, skuttade in i bilen och körde mot Yosemite.
Y är ett enormt välbesökt naturreservat i storformat, en turistmagnet som fokuserar på trekking, bergsklättring och övriga naturupplevelser.
Det är svårt att beskriva så jag gör det enkelt för mig genom att länka;
http://www.nps.gov/yose/photosmultimedia/index.htm
Det ni ser, det har vi gjort!
Bilderna får också tala…….
OM ni någonsin får möjlighet, åk hit!!
MEN….. stressa inte, var beredda på köer överallt, vill ni campa ? Boka i förväg! Åk hellre en vardag än en helg, läs på innan, annars är det svårt att överblicka, tanka bilen och ha dricka med er överallt.
Sen är det bara att njutaJ
San Andreas
I San Andreas bor Petes bror Joe, hans fru Anna och deras fyra barn.
Eller rättare sagt de har det som postadress men de bor högst uppe på berget.
För att komma dit så åker man först igenom denna lilla, lilla guldgrävarby, svänger ner vid skolan, tar vägen till höger och tar sen höger igen in på Old Stage road.
Kopplar in fyrhjulsdriften, spänner på sig njurbältet, tar ett stadigt tag i ratten och kryper fram i tio km i timmen.
Passerar ett par skyltar där det står saker som;
“no trespassing”, “this is a privat road”, “privat property” och “ bevare of the dog”, på.
Sen tar man sats genom forsen (jo, det är sant)
glider genom sanden,
tar till höger igen vid skylten som står på trekvart täckt av gräs i ett dike i en hårnålskurva,
sladdar upp mot den enorma grinden, hoppar ut i björnbärsbusksnåret,
öppnar grinden, stänger grinden
och kör högs upp till toppen av berget…..
Där möts man av den fegaste vakthunden i mannaminne som står med svagt viftande svans mellan benen och tittar på en med stora ögon och öronen lagda bakåt, tryckta intill huvudet.
(det är grannarna som har satt upp skyltarna, häromkring bor en hel del skumraskfigurer som inte gärna skyltar med sina förehavanden)
Här bor också en mycket lycklig och hårt arbetande familj.
Joe jobbar som bilmekaniker fyra dagar i veckan och producerar vin resten av veckans dagar.
Han köpte de 40 acers (ca 20 ha) för ca 12 år sedan och har sen brutit allt land (det stod skog över hela egendomen då) byggt terasser, lagt vägen, byggt huset, planterat alla vinstockarna, dragit vatten, smitt grinden, trampat druvorna och flyttat stenarna.
Jag kan erkänna att jag just i det här fallet tycker att det är tur att de lider av en viss envishetsbacill, männen i den Gateska familjen.
Anna tar hand om hushållet, som i det här fallet betyder att mest vakta så att inte strömmen går hela tiden, de har nämligen ingen el kopplad hit upp.
De har solvärme på taket tillsammans med en varmvattenvärmare. En generator på baksidan med en massa sammankopplade batterier ser till att de har ljus under de mörkare timmarna på dygnet.
Detta betyder att man kör inte diskmaskin tillsammans med AC´n, eller tänder för många lampor och tittar på tv o.s.v.
Barnen, de leker mest med varandra, kottar och vattenpölar.
(nu skojar jag lite, men det är en härlig liten skara som springer barfota ute året om, pysslar med kaninen och bygger kojor.)
Här tillbringade vi en fantastisk dag som började med lunch, fortsatte med kräftfångade/jagande/badande/guldletande i the creek (som de äger hälften av)
(Jag hittar ingen bra översättning på creek, en creek är en grund, bred fors, ni vet såna som man ser i kovbojsfilmer)
Barnen blev blötare och blötare och hittade fler och fler kräftor, det fullkomlig vimlade av kräftor i alla dess storlekar!
När jag berättade att det i Sverige är det en stor delikatess att koka dessa och äta med dill så tittade dom på mig som om jag var från en annan planet.
( -Auntie Marie, how come you speek another language? In your county?, frågade Joey 9 år nyfiket)
När de berättade att alla grannar hittad g u l d runtom sina ägor, blötte även delar av den vuxna skaran ner sig…..
Jag silade litervis med sand genom fingrarna och hittade åtminstone väldigt vackra glittriga stenar.
När Joe kom hem från jobbet guidade han oss genom vinrankorna och visade sina odlingar. Vilket jobb detta är!
Fortsättningsvis ska jag dricka vart glas vin med en annan respekt, det kan jag lova!
När skymningen föll bjöds vi ner i vinkällaren för att dofta, sörpla, jämföra och inmundiga.
De odlar ett par annorlunda Portugisiska druvor som jag aldrig smakat förut, väldigt goda.
Till slut så snurrade det i huvudet av årgångar, druvsorter, blandningar, smaker och mognadsgrader.
Så småningom var det dags för oss att sätta oss i bilen, slingra oss nerför berget och köra ett par timmar mot hotellrummet vi hade bokat.
Eller rättare sagt de har det som postadress men de bor högst uppe på berget.
För att komma dit så åker man först igenom denna lilla, lilla guldgrävarby, svänger ner vid skolan, tar vägen till höger och tar sen höger igen in på Old Stage road.
Kopplar in fyrhjulsdriften, spänner på sig njurbältet, tar ett stadigt tag i ratten och kryper fram i tio km i timmen.
Passerar ett par skyltar där det står saker som;
“no trespassing”, “this is a privat road”, “privat property” och “ bevare of the dog”, på.
Sen tar man sats genom forsen (jo, det är sant)
glider genom sanden,
tar till höger igen vid skylten som står på trekvart täckt av gräs i ett dike i en hårnålskurva,
sladdar upp mot den enorma grinden, hoppar ut i björnbärsbusksnåret,
öppnar grinden, stänger grinden
och kör högs upp till toppen av berget…..
Där möts man av den fegaste vakthunden i mannaminne som står med svagt viftande svans mellan benen och tittar på en med stora ögon och öronen lagda bakåt, tryckta intill huvudet.
(det är grannarna som har satt upp skyltarna, häromkring bor en hel del skumraskfigurer som inte gärna skyltar med sina förehavanden)
Här bor också en mycket lycklig och hårt arbetande familj.
Joe jobbar som bilmekaniker fyra dagar i veckan och producerar vin resten av veckans dagar.
Han köpte de 40 acers (ca 20 ha) för ca 12 år sedan och har sen brutit allt land (det stod skog över hela egendomen då) byggt terasser, lagt vägen, byggt huset, planterat alla vinstockarna, dragit vatten, smitt grinden, trampat druvorna och flyttat stenarna.
Jag kan erkänna att jag just i det här fallet tycker att det är tur att de lider av en viss envishetsbacill, männen i den Gateska familjen.
Anna tar hand om hushållet, som i det här fallet betyder att mest vakta så att inte strömmen går hela tiden, de har nämligen ingen el kopplad hit upp.
De har solvärme på taket tillsammans med en varmvattenvärmare. En generator på baksidan med en massa sammankopplade batterier ser till att de har ljus under de mörkare timmarna på dygnet.
Detta betyder att man kör inte diskmaskin tillsammans med AC´n, eller tänder för många lampor och tittar på tv o.s.v.
Barnen, de leker mest med varandra, kottar och vattenpölar.
(nu skojar jag lite, men det är en härlig liten skara som springer barfota ute året om, pysslar med kaninen och bygger kojor.)
Här tillbringade vi en fantastisk dag som började med lunch, fortsatte med kräftfångade/jagande/badande/guldletande i the creek (som de äger hälften av)
(Jag hittar ingen bra översättning på creek, en creek är en grund, bred fors, ni vet såna som man ser i kovbojsfilmer)
Barnen blev blötare och blötare och hittade fler och fler kräftor, det fullkomlig vimlade av kräftor i alla dess storlekar!
När jag berättade att det i Sverige är det en stor delikatess att koka dessa och äta med dill så tittade dom på mig som om jag var från en annan planet.
( -Auntie Marie, how come you speek another language? In your county?, frågade Joey 9 år nyfiket)
När de berättade att alla grannar hittad g u l d runtom sina ägor, blötte även delar av den vuxna skaran ner sig…..
Jag silade litervis med sand genom fingrarna och hittade åtminstone väldigt vackra glittriga stenar.
När Joe kom hem från jobbet guidade han oss genom vinrankorna och visade sina odlingar. Vilket jobb detta är!
Fortsättningsvis ska jag dricka vart glas vin med en annan respekt, det kan jag lova!
När skymningen föll bjöds vi ner i vinkällaren för att dofta, sörpla, jämföra och inmundiga.
De odlar ett par annorlunda Portugisiska druvor som jag aldrig smakat förut, väldigt goda.
Till slut så snurrade det i huvudet av årgångar, druvsorter, blandningar, smaker och mognadsgrader.
Så småningom var det dags för oss att sätta oss i bilen, slingra oss nerför berget och köra ett par timmar mot hotellrummet vi hade bokat.
söndag 10 juli 2011
baseball
Haromdagen var vi pa ett baseballgame live.
Nu undrar naturligtvis van av ordning varfor jag av alla manniskor bevistade ett sportevenemang!
Ja..det undrar jag med!
Men, ar man i Ca med sin tidigare baseballspelande sambo, ja da ar det ett maste!
Dessutom maste man prova allting minst en gang, eller hur!?
Jag kan ju beratta att vi provade min mans talamod mer an en gang....
- Men, du, ar inte den dar spelaren valdigt ung?
- Marie, det ar "bollkallen"!
-Vilka hejar vi pa?
- Hemmalaget forstas!
- ok, vilka farger hade dom nu igen?
- De, vit/roda!
- Aha.....
-Nej nu fattar jag ingenting, varfor kastar han bollen till motstanderen?
- Det ar deras coach!
Varvid Gabriel inflikade...
-Jag ar hungrig!
och
- Var ar toaletten?
Vi kopte corndogs, vilket ar en knasig skapelse mellan majsmjolsdeg och varmkorv (friterad naturligvis) pa pinne. Denna gang med en pikant smak av citronkaka i degen.
Dessa skoljde vi ner med gratis ol (det var "drinking thursday") och vulcanosodas till barnen.
Sa smaningom kom jag sa langt att jag fattade att klappa och tjoa nar ratt lag tog "lyra" iaf.
Hemma laget forlorade galore!
Sa da deklarerade Gabriel:
- Jag hejjar pa det andra laget!
Jag kan tillagga att Hammondorgeln alltid kommer att ha sin plats sa lange baseball finns!
Nu undrar naturligtvis van av ordning varfor jag av alla manniskor bevistade ett sportevenemang!
Ja..det undrar jag med!
Men, ar man i Ca med sin tidigare baseballspelande sambo, ja da ar det ett maste!
Dessutom maste man prova allting minst en gang, eller hur!?
Jag kan ju beratta att vi provade min mans talamod mer an en gang....
- Men, du, ar inte den dar spelaren valdigt ung?
- Marie, det ar "bollkallen"!
-Vilka hejar vi pa?
- Hemmalaget forstas!
- ok, vilka farger hade dom nu igen?
- De, vit/roda!
- Aha.....
-Nej nu fattar jag ingenting, varfor kastar han bollen till motstanderen?
- Det ar deras coach!
Varvid Gabriel inflikade...
-Jag ar hungrig!
och
- Var ar toaletten?
Vi kopte corndogs, vilket ar en knasig skapelse mellan majsmjolsdeg och varmkorv (friterad naturligvis) pa pinne. Denna gang med en pikant smak av citronkaka i degen.
Dessa skoljde vi ner med gratis ol (det var "drinking thursday") och vulcanosodas till barnen.
Sa smaningom kom jag sa langt att jag fattade att klappa och tjoa nar ratt lag tog "lyra" iaf.
Hemma laget forlorade galore!
Sa da deklarerade Gabriel:
- Jag hejjar pa det andra laget!
Jag kan tillagga att Hammondorgeln alltid kommer att ha sin plats sa lange baseball finns!
torsdag 7 juli 2011
Torsdag 7/7
I går var det som sagt en tvätt och städdag, men också en liten familjemiddagssammankomst.
Det var; jag Pete (nr 1), Gabriel och Nora
Big Papa John
Tom (nr 4) and Jenni
Joe (nr 3), Anna och deras barn; Joe, Kaylee, Mika and Lizzie
Katie (nr 5), Tom och deras fem (av sju) barn; Bridget, Seamus, Liam, Moira and Chuck
Petes yngste bror, Mikael (nr 9) och hans flickvän Emelie
Jo just ja, Johns styvson och hans fru dök upp ett tag också.
Vi lagade kalkonstek och lite olika sallader,
sen åt och drack vi a´la´California….
Vilket betyder lite överallt, inne, ute, på marken eller där man hittade någonstans att stå eller sitta….
Väldigt oambitiöst, vänligt, härligt och varmt!
I dag planerar vi Yosemite med lunchstop uppe på John and Annas vingård,
fredag San Andreas och lördag Big Y.
För att komma in i Yosemite måste vi bo över på hotell under natten gå upp i ottan och börja köa.
Det är alltid en 30-50 tusen människor som vill in där per DAG!
Så det gäller att hänga på låset.
En fundering;
Alla Petes syskon är typ professorer/forskare/vinodlare/friluftsmänniskor/lärare/psykologer….
Dessutom så har de barnaskaror som heter duga OCH jobbar hela tiden.
Ändå har de tid!
Ingen stressar, alla är engagerade i sina barns sporter, de reser hit och dit, målar akvarell och umgås med vänner.
Dessutom så har ingen riktigt semester här, man tar ett par dagar då och då, men när vi berättar om våra 6-8 veckors ledighet så häpnar dom.
Fattar inte riktigt hur det går ihop!?
Nu tror jag att vi åker och badar i Lodisjön!
Det var; jag Pete (nr 1), Gabriel och Nora
Big Papa John
Tom (nr 4) and Jenni
Joe (nr 3), Anna och deras barn; Joe, Kaylee, Mika and Lizzie
Katie (nr 5), Tom och deras fem (av sju) barn; Bridget, Seamus, Liam, Moira and Chuck
Petes yngste bror, Mikael (nr 9) och hans flickvän Emelie
Jo just ja, Johns styvson och hans fru dök upp ett tag också.
Vi lagade kalkonstek och lite olika sallader,
sen åt och drack vi a´la´California….
Vilket betyder lite överallt, inne, ute, på marken eller där man hittade någonstans att stå eller sitta….
Väldigt oambitiöst, vänligt, härligt och varmt!
I dag planerar vi Yosemite med lunchstop uppe på John and Annas vingård,
fredag San Andreas och lördag Big Y.
För att komma in i Yosemite måste vi bo över på hotell under natten gå upp i ottan och börja köa.
Det är alltid en 30-50 tusen människor som vill in där per DAG!
Så det gäller att hänga på låset.
En fundering;
Alla Petes syskon är typ professorer/forskare/vinodlare/friluftsmänniskor/lärare/psykologer….
Dessutom så har de barnaskaror som heter duga OCH jobbar hela tiden.
Ändå har de tid!
Ingen stressar, alla är engagerade i sina barns sporter, de reser hit och dit, målar akvarell och umgås med vänner.
Dessutom så har ingen riktigt semester här, man tar ett par dagar då och då, men när vi berättar om våra 6-8 veckors ledighet så häpnar dom.
Fattar inte riktigt hur det går ihop!?
Nu tror jag att vi åker och badar i Lodisjön!
Mot Redwoods
(Detta blogginlägg försvann och har nu återskapats)
Efter att ha lämnat Fort Bragg bakom oss och vägen svängde något inåt landet upptäckte vi två saker..
1) Gabriel blev åksjuk av att sitta och läsa i bilen
2) vi hade ingen bensin kvar
Grejt!
Gabriel problem löste vi snabbt med öppna fönster och ingen läsning.
Bensin problemet däremot var det klurigare med.
För här pratar vi mil efter mil med vildmark. Inte ens en liten bensinstation så långt ögat nådde.
Vi r u l l a d e nerför bergen för att spara på soppan.
Och vi klarade det precis!
Bensinstationen låg i en liten, liten håla (med 150 inv.) men där de också har det kända Redwood trädet som man kör igenom.
Barnen som hade fått varsin Jelly Belly påse att fördriva tiden med fick äntligen öppna dem när vi väl tankat bilen. ( för er som inte vet vad Jelly Belly är så kan jag berätta att det är en liten gelé godis med massor av olika smaker, med bara naturliga smak och färgämnen)
Vi pratar; smöriga popcorn, sizzling kanel, sockervadd, pina colada, sunkissed orange, rootbeer, Dr.Pepper, chokladpudding, green apple, red apple, very cherry, melon och så vidare i all oändlighet….
Så så här lät det när vi väl körde igenom trädet;
-Kolla barnen, nu ska vi köra igenom ett träd
-mmmmm, jag har melon i munnen
-titta, nu är vi nästan i trädet
-vill du byta din kanel mot min körsbär?
-nu, kolla, kolla, vi är i trädet!
-mmmmm, vilka roliga smaker det finns!
- japps, det var det……
-undrar hur det blir om man blandar två smaker?
-min är prickig!
-jag är hungrig!
Tur att vi fotade lite!
Efter att ha lämnat Fort Bragg bakom oss och vägen svängde något inåt landet upptäckte vi två saker..
1) Gabriel blev åksjuk av att sitta och läsa i bilen
2) vi hade ingen bensin kvar
Grejt!
Gabriel problem löste vi snabbt med öppna fönster och ingen läsning.
Bensin problemet däremot var det klurigare med.
För här pratar vi mil efter mil med vildmark. Inte ens en liten bensinstation så långt ögat nådde.
Vi r u l l a d e nerför bergen för att spara på soppan.
Och vi klarade det precis!
Bensinstationen låg i en liten, liten håla (med 150 inv.) men där de också har det kända Redwood trädet som man kör igenom.
Barnen som hade fått varsin Jelly Belly påse att fördriva tiden med fick äntligen öppna dem när vi väl tankat bilen. ( för er som inte vet vad Jelly Belly är så kan jag berätta att det är en liten gelé godis med massor av olika smaker, med bara naturliga smak och färgämnen)
Vi pratar; smöriga popcorn, sizzling kanel, sockervadd, pina colada, sunkissed orange, rootbeer, Dr.Pepper, chokladpudding, green apple, red apple, very cherry, melon och så vidare i all oändlighet….
Så så här lät det när vi väl körde igenom trädet;
-Kolla barnen, nu ska vi köra igenom ett träd
-mmmmm, jag har melon i munnen
-titta, nu är vi nästan i trädet
-vill du byta din kanel mot min körsbär?
-nu, kolla, kolla, vi är i trädet!
-mmmmm, vilka roliga smaker det finns!
- japps, det var det……
-undrar hur det blir om man blandar två smaker?
-min är prickig!
-jag är hungrig!
Tur att vi fotade lite!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)