Häruppifrån
strömmar vattnet nerför
längs bergsväggarna
till ett fantastisk vattenfall
och fortsätter
ner i Emerald bay (en del av sjön)
Mamma Gates med delar av barnaskaran |
Delar av kusinskaran samlad
Lake TahoeÄr
Annorlunda
Eller
Precis som alla andra
rikt folk/ partyställen runt om världen
Fast vackrare förstås
Eftersom vi var där över 4 juli helgen så var det folk precis överallt, ÖVERALLT!
Bilar, barn, hundar, cyklar, kanoter, fulla tonåringar, fler folk och så några till!
Vi bodde på ett condo (bostadsrätt) hotell som var byggt anno bc med myror överallt, heltäckningsmattor och strikta regler (inte sjunga, inte prata högt, inte ropa, inte störa grannarna och framförallt inte parkera på deras gård eller parkeringsplats, inte slänga skräp här eller där och för att låna poolen skulle en depositionsavgift på 250 dollar hostas upp )
Jag vet att jag låter något avig men det kändes så märkligt efter alla vänliga människor och små fina städer som vi har besökt att hamna i en Amerikans kombinerad version av Ibiza och Båstad.
(Fast vackrare förstås)
Vid Lake Tahoe har de Norra California invånarna från San Francisco och the valley semestrat i över hundra år så visst finns det en viss charm bevarad, jag skulle absolut inte avråda från en resa hit men blanda gärna in lite annan natur/kultur upplevelse.
Här finns otroliga sommarresidenser och mängder av små stugor/hotel/b&b´s
Jenny och Tom äger i familjen på Jennys sida ett av residensen, ett åttkantigt hus som hänger över klipporna och med en otrolig utsikt över sjön.
När de kom (några timmar innan vi dök upp) upptäckte det att de hade haft en björn på besök, björnen hade klättrat uppför verandan, brutit sig in genom ett fönster, gått in i köket, snokat reda på sockret tittat ut genom köksfönstret (sockriga nosspår på rutan) lyckats sätta på vattenkranen och sprungit ut samma väg som den kom!
Så är det i björnrike Tahoe (huset heter dessutom “Björnhus” stavat precis som på svenska)
Här lämnar man inte ens en tom godispåse i bilen, för då dyker björnarna upp och bryter sig in!
Jag gick och längtade i tysthet efter att äntligen få stå öga mot öga med en svartbjörn, men där gick jag tyvärr bet.
Det närmaste vi kom wildlife var ett överkört piggsvin och massor av chipmunks, lizards och annat smått.
Mamma Gates var i alla fall glad och tillfreds med att ha åtta av sina nio barn med respektive och delar av sin 24 hövdade barnbarns skara omkring sig i dagarna tre.
På väg hem slingrade vi oss nerför The Sierras och åkte bl.a. på en trådsmal väg utan räcken och med ett par tusen feet fallhöjd på båda sidorna, en liten bit.
Nervpirrande ska jag säga!
Hemfärden bjöd dessutom på fantasifulla och poetiska namn på sina små byar längs vägen,
vad sägs om;
Strawberry, Silverfork, El Dorado, Kyburz, Hangtown (där dom hängde så många så staden fick det namnet)
och Butt Creek (nej………. nu skojade jag bara)
Nu när vi väl är hemma i Lodi igen börjar vi så långsamt inse att även den bästa av semestrar har ett slut och vi undrar hur ska vi kunna klämma in allt vi vill göra och som vi inte har gjort än.
Granpa John säger att Pete kommer att hamna i helvetet för en dödssynd om han inte tar med oss upp till Yosemite, för det är tydligen ett av världens underverk………
SF, måste man inte dit om man väl är här i N Ca?!
Och Pauls och Annas vineyard, viss måste vi dit och hälsa på!?
Vad skulle ni göra om ni måste välja?
(ni som känner mig vet att välja inte är en av mina allra starkaste sidor)
I morgon är en tvätt och städdag.
Sen ska vi bara ha en liten familjesammanskomst på ett par femton stora och små till middag.
Mr Gates Sr har redan tagit fram en kalkonstek ur frysen, spänt ögonen i mig och undrat hur vi ska få den att räcka.
Big Love Papa J !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar